Med en adrenalinkick önskar vi Glad Påsk

Liksom många andra barn har även våra barn varit påskkärringar i dag. Eller rättare sagt en påskkärring och en påskkatt/-tiger.
Många brukar undra hur det är för vår kille att vara påskkärring (-katt) i och med att han är diabetiker, och svaret är väl att det fungerar på samma sätt som för alla andra 5-åringar som är påskkärringar. Skillnaden är dock att han behöver ta insulin för varje godis han äter och att det behöver mätas blodsocker innan han går iväg och ”påskhäxar”, samt innan han äter godis.
Något jag däremot vill tillägga är att Alec i normala fall inte äter godis. Vi har exempelvis inte infört någon godisdag, och godis är inget han äter om han inte blir bjuden på godis i samband med något kalas eller dylikt. Och det är inte av den orsaken att han är diabetiker som vi har valt att inte inför någon godisdag, utan för att jag (vi) anser att det är onödigt att införa något som kroppen inte egentligen behöver samtidigt som Alec själv inte heller kräver/efterfrågar det.
Vill även förtydliga att detta är inget jag (vi) vidhåller bara för att Alec är diabetiker, utan principen var den samma även för Moa när hon var 5 år.

Well, anyway… I dag var som sagt Alec påskkärring och mottog godis som de flesta andra barn. Moa ”påskhäxade” i huvudsak med en kompis, men Alec hade blivit lovad att få följa med Moa och hennes kompis till de närmaste grannarna.
Alec var helt i extas över att få följa med Moa och hennes kompis, helt själv – utan varken mamma eller pappa! – till de närmaste grannarna.
Vi hade kommit överens om vilka gårdar Alec skulle följa med till och att de allihopa sedan skulle komma hem med Alec innan Moa och hennes kompis gick vidare. Vi hade även kommit överens med både Moa och Alec att de inte skulle äta något av godiset förrän de var hemma igen.
Vi bävade nog lite grann för hur Alecs blodsocker skulle se ut när han kom hem igen, om han skulle lyckas hålla sig till vår överenskommelse eller inte, men det visade sig att vår oro var obefogad. Han hade hållit sig till det vi hade kommit överens om.
Med tindrande ögon räknade han godisarna han hade fått i sin kaffepanna. Totalt var det 14 godisar varav 2 godisstänger + 80 cent.
Efter att han räknat igenom allting plockade han omsorgsfullt pengarna i spargrisen och därefter frågade han om han får ta en godis. Han valde noggrant vilken han skulle ta, och sedan var det inget mer med det.

Eftersom Alec inte har ätit mer än en godis i samband med påskhäxandet så vore väl det logiska att hans blodsocker var ok efter påskhäxandet, men icke. Och nej, det beror inte heller på att han skulle ha brutit vår överenskommelse och ätit godis under tiden han gick till granngårdarna.
Det som däremot hände var att han, liksom vid andra dylika spännande tillfällen, fick en s.k. ”adrenalinkick” innan han gick iväg och påskhäxade, vilket innebar att hans blodsocker var högt innan han skulle gå iväg.
Vid halv tio när vi åt frukost låg blodsockret på 7,2 mmol/l (= ett helt ok ”innan frukost”-värde, om än lite högt, men ändå helt inom ramarna). Alec åt en helt normal frukost, vi doserade normal mängd insulin men ändå, 45 minuter senare, hade blodsockret stigit till 15,4 mmol/l. Bara att börja korrigera blodsockret då.
Så de som tror att diabetes är bara att ta en spruta och att räkna kolhydrater kan jag informera att det är mycket mer än så (förresten använder Alec inte några insulinsprutor/-pennor, utan han använder sig av insulinpump…).
Varje gång vi ska göra något lite extra spännande/roligt ska man ha i beaktande att Alec kan drabbas av en adrenalinkick och varje gång han ska vara mer aktiv än normalt ska man räkna med att han kräver mindre insulin i samband med ökad aktivitet och att han riskerar att drabbas av blodsockerfall (hypoglykemi*).
Exempelvis när vi besöker ett lekland så ska man alltid ha i beaktande att han kan drabbas av en adrenalinkick på vägen dit och/eller när vi nyss anlänt stället vilket betyder att han riskerar att bli hög*. Eftersom han rör sig massor inne på leklandet så bör man även ha i beaktande att han kräver mindre insulin och riskerar att bli låg*.
Men nog om det nu. Det jag antagligen försöker förmedla i detta sammanhang är att diabetes inte är att ”bara ta en spruta och så är allt bra”, utan det är mycket mer än så. Vi har lärt oss leva med sjukdomen och jag (vi) tycker att vi i dagsläget (oftast) förstår oss på denna sjukdom. Vi har även accepterat sjukdomen, och har en väldigt positiv syn till framtiden. Vi vet att man kan leva ett gott liv med diabetes typ 1, men vi vet även att det finns diverse situationer som kräver annorlunda handling än om Alec inte var diabetiker.
Något som skiljer oss från andra barnfamiljer är att Alecs blodsocker kommer alltid(!) i första hand. Innan vi åker hemifrån ska blodsocker mätas, innan vi går och lägger oss på kvällen ska blodsocker mätas och är Alec låg* ska blodsockret korrigeras innan vi kan göra något annat. När Alecs blodsocker är lågt* går det före allt annat.
Till ett barn kan man säga ”du får vänta en liten stund” (om det sedan är rätt eller fel kan man diskutera i all oändlighet…), men till ett lågt blodsocker funkar inte det och det är inte heller något man varken ska eller får göra.

Med det sagt önskar jag alla en riktigt Glad Påsk och en nykter flygtur till Blåkulla! 🐣

 

* hög = blodsockret ligger högt (över 10 mmol/l)
* låg = blodsockret ligger lågt (under 3.0 mmol/l = hypoglykemi)
* hypoglykemi = livshotande tillstånd som först leder till medvetslöshet och sedan till döden, ifall det inte behandlas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s